Så är det för idag är det 17 mai och vår 10:e förlovningsdag. Vi var i Oslo då och KA samt Anneli och Stoffe såg något som förtjusade, 17 mai tåget och alla människor, och är häftigt att beskåda. Tessan och jag hade sett många tåg innan så vi slogs inte av ”alle man ur huse” synen. Vi var vid Slottet och sedan for vi till Langhus, där mina föräldrar bodde då, och såg fler 17:e mai tåg.
Förr om åren brukade jag ha på mig en norsk flagga, antingen egenhändigt ritad eller en riktig 17:e mai (vad sjutton det nu heter) flaggtjofräs. Nu är det inte lika viktigt att visa det. Kanske nästa år kan vi vara med på Skansen och fira. Jag äger ingen bunad (norsk folkdräkt) men det går bra med annat i finare klädväg också.
Nu är det jobb som gäller
för hela slanten, brist på rättare sagt. Vi har ett antal timmar att göra under helgen. Det sista jobbet hämtas på måndag. Vi fastnade i minnen och tankar igår eftermiddag/kväll. Började rota i lådor och sedan bidde det så. Vi får låta bli alla saker tills vi slutfört jobbet annars blir vi aldrig klara.
Här skiner solen
och det ser så vilsamt ut. Hade faktiskt hellre varit kvar hemma men nu är det så här. KA och jag tar sista fajten så får vi må bättre efteråt. Det känns skönt att ändå ha gjort det vi kunde oavsett vad.
Ljud på är ett lite måste
och jag tackar Ylva för denna söta och goa lilla mungipehöjande länk.
Tills en annan gång, ett senare tilfälle eller annat.
