Afrikabesök eller? En viktig händelse i mitt liv iaf!

Det har gått en del veckor men eländet med badrummet har tagit all energi och just nu är jag bara slut men jag skall försöka beskriva helgen den 23 september.

Till att börja med tog den slut alldeles för fort beroende lite på hur man ser på det. Både Arnulf och jag var helt slut av alla ord, tankar, minnen och känslor som var intensiva. Min uppväxt har också varit ganska tung och när vi pratade konstaterade vi båda att vi inget visste om hur illa den andre for och vi var nog för många barn som befann sig i liknande situationer men det ämnet var INTE vårt fokus men det kom upp mellan allt annat.

Det är svårt att beskriva känslorna som var innan, under tiden och efteråt när jag släppt av honom på Arlanda men ljuvliga är en underdrift av helgen som helhet. Ett stort bakslag var att KA som var sjuk innan han kom inte blev bättre av allt slit han lagt ner med feber och allt för att Arnulf skulle få ett så dammfritt rum som möjligt och att resten av lägenheten skulle se hyfsad ut trots 2 ggr byggdammskatastrofer pga inkompetens från Kålstalunds Snickeri o Bygg. KA låg precis hela helgen, han kunde inte gå och knappt sätta sig upp i sängen men det blir en annan historia.

Jag kom iväg till Arlanda för att hämta Arnulf Duodu som jag alltså inte träffat på över 34 år, vi hittade varandra på Facebook. Han var en viktig person och en av mina bästa vänner, han var också tillsammans med  bästa vännen Teresa Bredero som är orsaken till att kär fröken heter Therese. Mötet på Arlanda terminal 2 var bara så naturligt. Det var han och så speciellt att se honom. Visst har vi båda åldrats men vi var oss lika ändå.

När vi kom hem vankades det tacos och KA slet som bara den för att få allt klart. Jag skulle ju ringa från Arlanda men det glömde jag bort så han blev alldeles ställd när vi var framme, KA försökte få det sista klart under tiden jag hämtade Arnulf.

Vi åt och pratade, vid 23 tiden klarade inte KA mer utan fick nästan krypa i säng, ryggen eller något hade helt lagt av 🙁 Arnulf och jag satt kvar och pratade till över 3 på morgonen. Vi kikade på Google Maps på ställen som vi båda kände till och en del som jag kom ihåg vartefter. Det var speciellt.

Vi var oroliga att han inte skulle sova särskilt gott på vår dubbelluftmadrass á la dubbelsäng variant men han sov gott, sa han själv iaf. Det häftiga i allt var att han faktiskt valde att bo hos oss trots att jag berättat (via telefon) att vi hade varken dusch eller toa men kunde erbjuda honom ”a bucket-like toilet” á la skogstoalett. KA hade ställt iordning ganska fint inne i vårt riktiga badrum så att vi iaf hade levande ljus och varsin toa, se bilden under.

Vi åt frukost och KA kunde inte resa på sig så han fick lite i sängen men hade stora problem att kunna äta pga värken i ryggen. Han sov mest hela dagen och Arnulf och jag vi pratade, pratade och pratade.

Vi hade planerat att äta ute på en restaurang i Sundbyberg som heter Libaneza men vi var båda (arnulf och jag) lite oroliga att lämna KA själv men efter många fram och åter så bestämde vi att åka ändå. KA var tvungen att kliva upp innan för jag ville se att han faktiskt kunde klara sig om det hände något. Han hade mest sovit som en medvetslös hela dagen.

Det var jätteskoj att komma iväg och vi mötte upp Tessan, Tomas och såklart fröken Julia (hon hade tränat i deras bil på att säga; ”hello, my name is Julia” men lillfröken sa inte ett ord till Arnulf på hela kvällen men hon kikade gärna på honom över glasögonen 😉 Arnulf hade med sig en jättesöt vit nalle åt Julia som är en av hennes favoriter i dag. Vi åt så vi höll på att spricka allihopa, stora mezetallriken var lite mycket men vi tog med oss en doggy bag till KA.

Vi satt länge och pratade, åt och skrattade. Det var så roligt att Tessan skulle få träffa en av dom personerna som betytt så mycket för mig under min uppväxt i Afrika. Jag tror att det kändes ömsesidigt roligt, det är iaf den känslan jag fick då och ff har.

Sent hemåt och Julia gjorde det jättebra med tanke på hennes unga ålder och tiden. Alla nöjda och belåtna iaf när vi skildes åt för att åka hem i varsinn bil.

 

Vi kom hem och kollade till KA, han fick i sig lite mat av det vi hade med oss. Kollade så han hade druckit ordentligt med vätska och ja… men det dög. Arnulf och jag fortsatte där vi var tidigare och pratade om än det ena och än det andra men denna natt blev liiite tidigare, vi kom i säng vid 2 tiden 🙂

Söndag morgon kom fort men jag kände mig ganska utvilad. Vi åt frukost och KA orkade komma upp en liten stund och den var liten innan han fortsatte att sova. Helt plötsligt var det dags att packa ihop sig mot Jakobsberg där vi skulle fika hemma hos Tessan, Tomas och Julia innan vi var tvungna att fortsätta mot Arlanda för ett hejdå.

Tessan hade bakat en kladdkaka och dukat fram tills vi kom. Julia var ivrig men sa ff ingenting till Arnulf men spela tennis ville hon med honom 🙂 Vi fickade och sedan samlade vi ihop oss för att iaf få något kort på oss alla tillsammans och det blev nästan så, en fick ta kort och så varvade vi.

Nästa år är det dags för den där återresan jag pratat om i så många år, vi är ett gäng av barnen från då som kommer att ses i juli/augusti, det känns märkligt och så stort. En dröm och jag skulle ju ner innan jag fyller 50 och så blir det. Vi skall börja ta vaccin redan i januari så att vi tagit allt innan det är dags.

Arnulf har ett förslag på vad vi skall kunna göra tillsammans och några ställen dom flesta av oss vill se igen. Det kommer att finnas tid för egna utflykter, egen tid och eget vad det nu är. Där Helge var hövding är ett av ställen vi skall till, Elmina och Cristian Borg Castle, aburi Gardens, Ada (där jag fick Bilharzian ifrån, där råder det totalt badförbud i dag pga av just Bilharzia.) Arnulf tror sig kunna ordna så att vi kan få hyra det som var Halcrow Tema Beach Club, men som idag är ett spaliknande ställe som heter Ave Maria eller liknande, där dom felsta av oss har underbara minnen i från. Kanske ett poolparty med lite bump runt poolen eller något, så spännande och så häftigt att äntligen få komma dit.

Nu dags för mat

Bloggar etiketter: , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

8 svar på “Afrikabesök eller? En viktig händelse i mitt liv iaf!”

  1. Jag blir väldigt rörd och berörd av den här berättelsen. Vad fint att ni fick träffas efter så många år och vad trist att KA var så sjuk. På nedersta bilden ser ni ut som en enda, stor familj! Jag ser VERKLIGEN fram emot att höra berättelsen om den där planerade resan! 🙂

    1. Ja du, det var mäktigt och väldigt omtumlande och så genuint. Märkligt och nu är det snart dags att börja med vaccinerna fast först skall vi till 2012 men snart är vi där. Planerna är inte riktigt satta ännu men dom växer fram och Arnulf hade så himla bra idéer och vi är ju några stycken som skall iväg. Märkligt but I am going back to my roots this time and so look forward to it 🙂

      Det var skräp att KA var så dålig, under våra år tillsammans har han aldrig varit så illa däran och bara sovit men det gick ju bra men det tog tid innan han blev bra men det skyller vi båda på knäpprötterna med vårat badrum, Kålstalund och co alltså 🙂

Kommentera