Så var denna dag slut

och momsdeklarationen inlämnad elektroniskt efter 14 mödor och minst 150 besvär. Jag svor och svor och svor igen, inte för att det hjälpte något men ändå. Det saknades en liten plugin i IE6 som jag kunde fått för flera timmar sedan via mail om jag bara ringt ESKD´s hjälptelefon lite tidigare. Nu är det gjort iaf och kvitto har jag fått. Det enda som är skumt var när jag kikade på den inlämnade blanketten så var den tom trots mitt kvitto med kontrollnummer. Blir spännande att se om jag får skäll eller om den aktiskt blev rätt bokad trots allt.
Lillfröken har fått ett namn, Sofia/phia
stavningen har vi inte grillat dom nyblivna föräldrarna på ännu. Säkert tycker dom att vi är nippriga fast vi försöker låta dom få sin stund i ro vilket är så viktigt. Lillfröken kommer iaf ner från neonathal ikväll och kanske kan/får vi komma på besök i morgon om Anneli orkar. Hon har det lite jobbigt och dagen till ära har hon fått en rullstol att färdas i.
Tänk vad underbart det är med små och tänk också vilken grej egentligen det är med att föda och ge liv. För många är det en dröm som aldrig infrias och för en del en dröm som tar år att genomföra och med en väg kantad av förluster. Så smått som 500gr bebisar klarar idag livet med hjälp av den teknik och kunskap som finns idag. Det är fascinerande och samtidigt svårt.
När KA och jag träffades var min enda stora och viktiga sak detta med barn. Jag ville ha fler barn. Jag ville det så starkt att när jag träffade nyfödda/små fick jag mjölkkörningar i brösten och det gjorde fasansfullt ont. Fattade ingenting för så kunde man väl inte reagera men det gjorde jag. Det var moderinstikten som sög all kraft ur mig. Det har nu gått över sedan flera år tillbaks och egna barn blir det inte men det finns ju barnbarn att tillgå och förhoppningsvis fler att få. KA hade lagt barnplanerna på hyllan när Stoffe var något år så jag fick ta det som det var och det har jag aldrig ångrat heller.
Mormor tänker jag kalla mig för jag känner mig som Sofias mormor även om jag ej är biologisk sådan. Extra mormödrar har väl ingen för många av, eller? Det kändes knasigt igår när vi skulle köpa mor-dotter buketten för hur skulle vi skriva egentligen. Stoffe är morbror och Tessan är moster (KA har adopterat henne), jag vad och KA, ja där var det enkelt, moffa.
Familjekonstellationer är komplexa men ändå inget hinder om man inte väljer att göra dom till hinder. Fast vägen till ron i blandfamiljer kan i vissa fall vara både svår, lång och tuff.
Min dator hemma
sköter sig inte riktigt utan bara ibland. Trots skärmbytet som gör att det fungerar bättre och ganska länge också men så helt plötsligt fryser den till is och då får jag starta om eller ge upp just då. Antagligen måste vi köpa en ny skärm men ekonomin tillåter inte det nu utan sådant får vänta tills det regnar lite manna.
Födelsedagspresenten som KA
önskade sig bidde inte på rätt dag men lycklig är han ändå och tycker att det är bättre att Sofia får en egen födesledag så slipper dom dela firandet 😉 För den delen så fyller en till år den 14:e, Carra
Nu smiter vi hemåt. Dagen har inte riktigt blivit som den skulle för vi är ff ganska slut av förlossningen trots att vi inte själva var aktiva mer än i själ och hjärta. Det är svettigt att bli morföräldrar det garanterar jag. Mer virriga har väl ingen av oss varit dom senaste dagarna.