Kriget närmar sig med stormsteg

och allas vår vardag fortgår som vanligt. Inte riktigt men nästan och antagligen bara i Europa för nere i mellanöstern, USA och en del närliggande länder pågår allt annat än den vanliga vardagen.
Jag har tidigare känt oro och stor sorg över detta med ett till krig. Dom känslorna har övergått i krasst konstaterande att krig det blir det eftersom det har Mr. Bush bestämt och sorgen har mer övergått i ren vanmakt. Jag som 1 person kan inget göra för att stoppa galenskapen. Vad jag än känner för Saddam så drabbar knappast kriget honom som person, snarare alla andra oskyldiga. Hur många kommer att få betala krigspriset utan att den önskade vinsten kommer att infrias? Jag betvivlar starkt på att detta kommer att få bort Saddam men många helt oskyldiga kommer att försvinna. Det priset är tydligen värt det i USA´s ögon och ävenså både Spaniens och Englands ögon. Hur är vi funtade som tar oss sådana rättigheter egentligen?
Människorna i Irak har det svårt men krig hjälper inte dom att återfå sina rättigheter och sina livsförhållanden. Dialog tror jag på och kommer aldrig att sluta tro på och att lösa saker genom att döda andra kan bara skapa mer hat och mer aggressioner mot väst vilket i sin tur generar fler och fler s.k. terroristattacker som i många fall enbart är rena rama desperata försök till självbevarelse.
Krasst sagt och också tänkt så drabbar kriget även oss men på helt andra plan, dom rent egoistiska planen. Världen blir en väldigt osäker plats att vistas i men det är inte det jag menar eller ens tänker på utan konjunkturen, dom ekeonomiska konsekvenserna, konkurserna osv. Här i västvärlden är dessa saker som kommer att öka även om det aldrig kan drabba oss som kriget för civilbefolkningen där nere.
På sikt kan kanske Saddams hot drabba oss på fler sätt än vi någonsin önskat. Vi kan bara titta på och se tiden an för kriget drabbar oss vilken dag som helst oavsett var vi än befinner oss i världen. Makabert men jag kan iaf titta på tv´n och konstatera detta, tänk på alla som sitter rädda för sina liv och bara väntar på smällen. Smällen lär jag slippa här i Sverige åtminstone.
/Dagsfunderingar om kriget som kommer oavsett vad du eller jag vill