Mental vilopaus är viktig (dagens del 2)

så jag tänkte skriva om det som hände igår när vi lämnade fröken B på Arlanda. Många saker har ändrats sedan den 11:e september och ävenså på inrikes.
Bella skulle åka från Terminal 3 men vi tänkte äta uppe i Terminal 4. Vi stövlade in dit med jobbkläder och tillbehör både på och med oss. När vi kommer dit och är på g upp för rulltrappan ser jag att det är ombyggt. Säkerhetskontroll, aha det finns inte längre någon restaurang tänkte jag. KA frågade en vakt/väktare där och visst finns det en restaurang. Genom säkerhetskontrollen bara först sedan är restaurangen där. Ur med mobiler, in med min handväska och vi knatar vidare. Då piper KA, keh. Han får gå igenom en till säkerhetskontroll och letar febrilt vad det är som piper och har sig. Hans arbetskniv i höger ficka. Väktarna såg lite osäkra ut då. Vi reagerade med; vi skall äta här, vi skall inte flyga. Han fick inte gå in med kniven och inte heller lämna kniven för att återfå den när vi gick ut igen. Kvicktänkt var han och rusade till bilen med kniven. Väl tillbaks så pep han igen, letade igen och då var det en tändare. Det pep en del på Bella också men det var bla skorna och inga knivar.
När vi väl kommit igenom kontrollen kikade vi snabbt men där fanns pizzaslices, sallader och mackor och ingen av oss ville ha det. En av väktarna rekommenderade redan innan (under tiden jag väntade på den pipande mannen som tog ett tag) KA var igenom att vi borde äta på Skyways så vi vände ut och gick dit för god mat och bra service. Mätta blev vi.
Poängen var väl att det inte alltid är värt att kämpa för det man vill utan ibland kanske andra alternativ borde beaktas innan. Det visade sig ju att det vi ville var sämre och då ville vi visst något annat 😉
Mentala vilan slut och cellerna också
så nu återgår jag till siffrorna.
Ett litet obs också. Länken nedan har inget med aprilskämt att göra och innehåller inte heller några virus men den är å söt, särskilt för djurvänner.