Testveckorna kom jag in på – YES!

Jag fick en kallelse i fredags till infomöte och var väldigt undrande men ansvarig hade semester. Infomötet skall ske nu på torsdag klockan 13 och är obligatoriskt och också en förutsättning för fortsättningen. Jag var tveksam för skulle det bli som sist med 200 pers och sedan ingenting kunde jag lika gärna stanna hemma tyckte jag för sannolikheten bland en sådan skara kändes som noll så lite besviken var jag men tänkte gå på infomötet trots allt för möjligheten finns ju alltid.
Jag ringde iaf till ansvarig och jag är en av 15 som fått kallelsen och jag är en av 15 som får börja den 7 mars på det som benämns som testveckor. Då klarade jag första (samtalet från kursanordnaren) och andra sollningen (kallelsen) och har alltså en arbetsgivare som åtminstone har behov där mina kunskaper kan passa in så att jag, om jag får fortsätta i fas 2, har en praktikplats där mina kunskaper kommer att finslipas och anpassas till det behövande företaget. Chans på jobb som även kan passa mig betyder det förutsatt att jag har dom kvalifikationer dom vill ha så klart och att jag motsvarar deras förväntningar.
Glad är bara förnamnet och i morgon jobbar jag sista dagen så dubbel glädje och något att fira men vi får vänta tills lönen dyker upp.
KAs öron
återkommer jag till senare, måste göra lite nytta först.

Femman v. 07

1. Minns du din första fylla? Berätta.
Det måste vara den gången jag och min syster med kompisar var ute och partade, jag var 15 år den gången. Syrran blev aspackad och jag fick ringa mina föräldrar som kom och hämtade henne och då fick jag så mycket beröm för själv var jag faktiskt spik nykter. Det nyktra läget ändrades snabbt när föräldrarna åkt iväg och jag tog fram min 37:a Skippers Genever och blev full på nolltid för att ett par timmar senare bli hämtad av föräldrarna som då var rosenrasande (inte mamma) och jag och farsan slogs tom i en taxi för då hade han druckit en grogg eller två och kunde inte köra själv.
Det var nog första gången jag sa ett sanningens ord om och till honom.
2. Hur är du när du är full?
Jag är/blir inte full men i övrigt blir jag bara lite gladare vid alkoholkonsumtion och munlädret blir ännu glappare än normalt 🙂
3. Har du någongång supit så du kräkts/somnat/fått minnesluckor?
Ja, det var en gång jag festade en enda gång det året och glad var jag och sedan vaknade jag i fyllecellen efter att ha somnat på dansbanan. Det var Rocklundamarknad i Västerås 1988 eller 89, hemskt. Jag och alkisar. See You Later Alligator med Dr. Feelgood är den kvällens låt men jag hade roligt innan min trötta ben inte orkade gå längre.
4. Vad är det knäppaste du gjort på fyllan?
Allt är väl lite halvknäppt oavsett full eller inte så där finns ingen specifik fylleknäppgrej.
5. Hur ofta blir du full nu för tiden?
Aldrig, dricker enbart för att det är gott och lusten finns vilket sker alldeles för sällan numera.

Helgen tog liksom bara slut

och en sak är säker, den var definitivt för kort. Det blev FRIHmöte i lördags och närvarande var 3 caiquar, 1 kakduva och 5 päron. Det var riktigt trevligt och några var mer alerta än andra och ävenså mer effektiva kan man väl säga och orsakade en och annan nödduckning. Alla duckningar lyckades inte så ett bett eller så lyckades men annars gick det över hövans bra och inget riktigt ordförandekrig inträffade. Kassörskan var lugnet själv och ville inte riktigt umgås med resten av församlingen men det var av förståeliga skäl, vem utsätter sig frivilligt för 3 caiquars kackel.
Vi sov över
så att vi alla kunde smaka på Tallinkonjaken men fy f*n vilken äcklig dryck säger en annan som åtminstone har smakat. En gång och aldrig mer säger jag för gott kan man inte påstå att konjak är sedan kan konjakrickare påstå vad dom vill. Mina grimaser skapade skrattillfällen om inte annat och ingen kan påstå att jag inte gjorde ett försök. Bra för dom som gillar drycken som slipper dela med mig.
Vaknade inte så tidigt och orsakade kassörskeschock tror jag när jag kom gående med min svarta jacka och KAs skor för en snabbis på balkongen. Stackars Sessan som for som en tok och vi blev nog båda lika rädda. En morgonattack bidde från Herr Bert också men det blev ingen större skada, ett sår på halsen (pyttelitet) och ett på armen men ingen större blodsutgutelse men Bertans mor full av kval.
Vi frukostade och pratade och trivdes och det var dags att dra hemåt. Antar att pälsbollarna var ganska sura på oss som ännu inte serverat någon fjukost.
Bilresan hem
gick i slumrets tecken från mig för KA körde och det var skönt.
En otäck huvudvärk satt i hela dagen trots några omgångar med Alvedon, till slut fanns det bara ryggläge för jag höll på att kräkas. Lite rädd blev jag för jag har inte varit med om något liknande och det var inte pga mycket alkohol för 1 glas vin kan inte göra något sådant. Till slut så släppte det som satt neråt i nacken och jag kunde slappna av. Otäckt var det iaf.
Öron för KA
är alldeles strax och vi åker båda och tänker ta en fika någonstans. Det är roligt att åka tillsammans och lite som ”förr i tiden”. Skall bli spännande att se vad som blir av det hela och under tiden (kan tydligen ta upp till 6 månader) har vi räddaren som KA faktiskt tycker fungerar väldigt bra.
Nysnöat, +-0 och skottning av bilen till later folks!