Gökar med holk

är inte alltid ett bra förslag men samtidigt vet vi inte riktigt så frågetecknen är många.

(Detta är bara caiquerelaterat så är du inte intresserad av gökandet i vårt hem så hoppa över läsandet)

Pelle på vår zooaffär har tjatat om att vi skall skaffa holk till Kurt Grönstedt och Mannfred för dom gillar varandra. Problemet är bara att vi aldrig tänkt att vi skall hantera nyfödda caique bebisar och heller inte se hur vi isf skulle kunna sälja bort dessa. Holk för oss handlar om att bistå bebisproduktion.

Nu är det inte riktigt så. Är en vitbuk en holkboare så behöver dom något holkliknande för att sova gott och riktigt boa in sig i. Det har vi isf lärt oss under den här veckan.

Vi köpte en holk för under 200:-. av Pelle på zoo och den enda som var intresserad av holken var Mannfred. Det vill säga under tiden vi var ”barnvakt” åt Farbror Melker. Skruttis gjorde allt för att undvika Melker under hela Melkers 3 veckors vistelse hos oss. Vi trodde därför att det var rent bortkastat med holk.

Efter att jag jobbade mina timmar i söndags är vi varse om en stor förändring vad gäller caiqueliv här hemma. Det var som att trycka på en knapp så var Kurt Grönstedt en annan än Kurt Grönstedt från söndag förmiddag.

När jag var på jobbet så ringde KA lyckligt och sa att båda är i holken, åh vad kul. KA lät riktigt lycklig för det är optimalt när man vet att di små mår bra och verkar trivas. Söndag eftermiddag/kväll gick bra och Gökbolivet var väl lite som vanligt, rörigt och tjattrigt med visslingar för döva.

Måndagen kom och jag var som vanligt uppe först och var också den som tog bort nattäcket när dom tjoade till i buren. KA sov så allt var lugnt så långt. Kurt och Mannfred var precis som vanligt. Vi grejade med morgonrutinerna innehållande morgonbajs (kolla så att det har rätt konsistens och färg) och vägde. Dom vägde sina rediga 158-162 så allt var nöjt på den fronten också.

KA kom upp yr i mössan som han vanligtvis är på morgnkvisten. Kurt såg honom och satan ta vilken monstercaique det blev. Först sa Kurt hejdå, hejdå, hejdå osv och så bara flög han på KA. Jag blev så ledsen och förundrad över vad som hade hänt. Vi båda insåg ganska snart att fasen också han pinkar revir och KA är ett hot mot reviret.

Ringde först till preumtivt blivande ”farmor” och berättade om detta med ”hejdå, hejdå, hejdå…” och fick tipset att ringa ner till en uppfödare i Skåne. Jag ringde dit och han tog sig verkligen tid att svara på mina frågor om häckning, häckningsbeteende och tidsaspekten. Nu har vi ännu fler caiquekunskaper i bakfickan.

Helt plötsligt är Mannfreds attacker mot mig efter semestern 2002 (när jag också hamnade på HIA för hjärtinfarkt som visade sig vara hjärtsäcksinflamation) mer än pubertala sådana. Caiquar könsmognar ju mellan 2 till 4 års ålder så vi trodde att det bara var det men nejdå, det är deras normala häckningsklocka dessutom.

Caiquen har två sådana. Den primära är mars till maj och blev det inget då kommer den sekundära perioden juli till september.

Lite sorgligt känns det trots att dom faktiskt har ett bra caiqueliv för vi saknar det som var det normala i gökboet, dvs frukost alla 4 vid samma bord. Dom på sin pinne med ”bord” (en tillbringare med kaffefat på) som var enkel att äta från. Vi kan inte äta ihop längre för Kurt har bara en sak i huvudet och det är att jaga på rivalen som är KA.

Jag kan hantera Kurt så allt är nu aningen upp och ner här. När dom vaknat tar jag ut dom, väger osv. Sedan smiter vi 3 in i badrummet, jag fixar mig och grejar kattlådorna under tiden KA rör sig fritt och fixar stora buren. När KA är färdig bankar han så kan jag gå ut från badrummet och få på mig kläder och bäddar sängen samtidigt som KA går in och fixar sig i badrummet. Sedan går jag in i köket och ställa mig bakom ena väggen så KA kan gå in i sovrummet och få på sig kläder.

Så sitter han i sovrummet ett tag med dörren stängd och jag och fåglarna grejar med vad som nu kan och skall grejas i köket samtidigt som vi är sociala (jag och två caiquar är alltså sociala) med prat och göksnack som det brukar vara här hemma. Efter en stund får Kurt gå in i buren som jag stänger om honom och så kan KA komma ut igen.

För att Kurt inte skall hetsa ihjäl sig har vi hängt upp en filt på ena sidan så att Kurt inte ser KA hela tiden och på så vis slipper försvara reviret varje sekund. Det är ett häftigt skådespel när Kurt försvarar sin holk och tjatar hejd, hejdå, hejdå.

Det blir nog inga ägg denna gång och enligt Jöran Nissen så brukar dom bryta häckningsbeteendet om inget hänt i augusti så vi satsar på det så att vi får återgå till normalt familjeliv här hemma.

Dom verkar trots allt trivas så vi får se vad som händer. Kurt är oerhört hetsig och Mannfred verkar inte tycka att det är särskilt kul alls men vi vet ju inte varken vad dom tänker eller tycket men lär oss.

Jo, jag ångrar verkligen detta med holk för vår del men inte för deras. Är dom lyckliga så får vi nog vara det också.