Kort natt och härlig dag

Vi har varit i stan hela dagen kan man väl säga och skönt var det. Mest roligt faktiskt att äntligen, efter 6 år, till slut träffa Carina som tillsammans med hennes sambo Anders Thomas och lilla fröken ”le hela dagen” var i Stockholm på semester. Vi möttes före 12 vid Slottet och en liten fröken log redan då och gjorde så resten av dagen. Maken till solstråle har jag aldrig varit med om och jag tyckte min fröken var en solstråle när hon var i den åldern.
Det var/är stor begivenhet med stora segelbåtar i dagarna 4 och evenemanget heter Tall Ships Race Lite kul att Anders Thomas också var sugen på att kika eftersom KA defintivt var sugen på det.
Vi siktade in oss på att börja med lunch för att mätta magen på oss alla (vi hade inte ätit frukost och var ganska tomma i magen). Det blev en sen lunch för inget passade smaken, plånboken eller tillgängligheten när vi till slut bänkade oss på ett kinahak Vägen dit var vacker och faktiskt också blöt mellan varven. Vi såg alla vackra segelbåtar längs med Slottskajen upp mot Slussen innan lunchen.
Efter maten tänkte vi få i oss en kaffe och herrarna hade siktet inställt på att gå ombord på den Mexikanska segelbåten (Cuauhtémoc* MEX Barque 1982 90.50, se mer här). Det blev då från Slottskajen via Skeppsbron och vidare mot Stadsgården där dom största segelbåtarna låg. Folk, folk, störtskurar och sol men inget kaffe.
Fötterna möra, kaffetarmen skriker men lilla solstrålen sken som en sol hela hon, begriper inte för maken till glad tjej har jag aldrig mött. När vi väl kom fram till Mexikanska barken tog dom inte ombord fler utan man fick återkomma i morgon. Väldigt besviket men samtidigt hade kaffesuget tagit överhanden och vi siktade in oss på att komma till ett fik var som helst.
Det blev vägen via Gamla Stan innan vi tog oss mot Centralen via Drottninggatan. Till slut hittade vi ett fik och bänkade oss. Gissa om kaffet var gott. Lillfröken fick smaka lite citronfromage/marräng kaka och minerna var obetalbara men tydligen föll det damen på läppen.
Så gott kaffe var det länge sedan faktiskt och om det att det var gott eller bara kaffesuget förtäljer inte historien.
Nu skall fötterna vila och vi också och en lång skön dag är slut. Hemma möttes vi av väldigt glada caiquar som ville ut och rumla

Händelselöst och händelserikt

Gårdagkvällens nattvandring var lugn både på väderfronten och ungdomsfronten. Det var mycket folk i rörelse men få unga. Vi avslutade ca 01:30 tiden och skulle ta oss hemåt på vanligt vis.
Tänkte släppa av nattansvarig på vägen hem med en pytteliten men väl värd omväg, tack och lov för den tanken och handlingen. Bilen började låta och så liksom bara kokade den. Stannade och konstaterade att vi har inget vatten, eller jo en flaska med vatten med äppelsmak som var oöppnad. Lättade på expansionskärlet och lät ångan ta sig ut och studerade det kokande vattnet. Fattade ingenting faktiskt. Turligt nog var det inte så långt från en nattöppen mack och kanske skulle äppelvattnet kunna ta oss dit åtminstone.
Häller i vattnet, det enda vi har, och ser med skräck i ögonen fan det är kolsyra i. Vi har inga alternativ och för sent är det trots allt. Tempen har gått ner i bilen, full värme på i bilen (håller tempen nere en aning) och vi åker mot macken som har både smådunkar och vatten. Släpper ut ångan, övertryck och äppeldoft för det luktar äpple. Konstaterar att vattnet har återkommit till expansionskärlet och undrar hur sjutton det där funkaherar. Kanske termostaten tänker jag.
Släpper av nattansvarig och hoppas att vi skall ta oss hem. Får stanna två gånger till och lätta på trycket och fylla på vatten sedan är vi hemma fast det tog lite tid.
Godnatt!