kanske är det inte meningen heller. Jag skall hitta min rätta färg så kanske jag blir nöjd. Länkarna har hamnat under länkar ovanför för det blev alldeles för mycket och rörigt som jag såg det. Jag har grejat en del på min Afrikasida men det är mycket som återstår även om jag börjar få ihop lite äpplen och päron, dvs hur jag vill att det skall bli när man väljer dom olika länderna. Allt blir inte riktigt som planerat och det är många gånger det vanliga, ej heller denna gång. Kryssningen i morgon för våra poäng + 415 kronor är uppskjuten några veckor. Ingen ”gök”vakt till Mannfred och stressigt. Lika…

och det har vi väl gjort så till vida att nätterna är långa och morgnarna inte ens finns förutom idag då. Skall en vända till TT och assistera. KA skall med för han skall installera våran gamla växel där. Får se om jag klarar av ”tanten” på plats. En märklig sak som är att i går ”morse” när jag vaknade kändes det som att jag blivit rejält slagen på revbenen på höger sida och på delar av ryggen. Där finns inte ett enda märke och jag har precis lika ont i dag plus att det också sitter på andra sidan ryggen. Fortfarande inga märken men känslan… Lite har jag bestämt…

bara sådär och fort smet den sin kos. Dagen var rätt så intensiv och effektiv. Städat, jobbat (KA), matlagat, barnbesök med blomsterkvast till KA och så kaffe och nu en liten skön stund framför datorn. Egentligen vill jag göra massor av saker och har också börjat på en ”riktig” afrikasida men den tar tid. Jag använde MT till den också men måste trixa och fixa en hel del för att få fram det jag vill få fram. Kanske blir det klart någon gång där med. En lugn stund framför tv´n så att jag får ihop lite cigg och gärna en kopp kaffe. Kanske blir jag kliad på ryggen också om…

till alla pappor. En liten brasklapp där, det är inte det biologiska som gör en pappa en pappa utan vad man gör utav ”pappaskapet”. Min egen får också en tanke. Lite fixerier måste grejas så jag skall inte sitta framför datorn just nu iaf;)

verkar vara bästa kompisar. Lika gråa och trista och lika varierande. Så här dyster, uppgiven, less, arg och allt annat negativt har jag väl aldrig känt mig vad jag kommer ihåg iaf. Konstaterade också att det nu gått dryga 6 månader sedan konkursen verkställdes och ingenting har det liksom blivit av det ännu. Vi vet ingenting om hur framtiden kan bli, får vi bo kvar eller inte? Trots gardering så kan vi inte känna oss visa om att vi får bo kvar så länge inte allt är klart. Den totala tiden av kaos har nu alltså varat i dryga 7, nästan 8 månader. är kommer det att vända till annat…