Så är det för idag är det 17 mai och vår 10:e förlovningsdag. Vi var i Oslo då och KA samt Anneli och Stoffe såg något som förtjusade, 17 mai tåget och alla människor, och är häftigt att beskåda. Tessan och jag hade sett många tåg innan så vi slogs inte av ”alle man ur huse” synen. Vi var vid Slottet och sedan for vi till Langhus, där mina föräldrar bodde då, och såg fler 17:e mai tåg. Förr om åren brukade jag ha på mig en norsk flagga, antingen egenhändigt ritad eller en riktig 17:e mai (vad sjutton det nu heter) flaggtjofräs. Nu är det inte lika viktigt att…

skillnad. I går hade en av tjejerna som jobbade extra hos oss ringt. Vi ringde upp och gissa vad. Hon och hennes pojkvän som också har jobbat hos oss ville gärna bjuda ut oss på middag och det för att vi inte varit som vanliga arbetsgivare och dom vill tacka för sig. Jag ringde och berättade i torsdagskväll att hennes nästa lön kommer från lönegarantin och hur allt låg till. Både hon och hennes pojkvän har extra jobb som ger bra pengar så dom förlorar inget ekonomiskt som skönt är. En annan sak om ungdomarna, dom är bara 17 år och underbara. Nu skall vi göra oss klara för att…

och det var kanske det bästa med denna dag. Solen sken utanför men vi frös båda inombords. Hjärnan gör inte riktigt det den brukar göra men vi försöker så gott det går. Ibland får vi fråga flera gånger om samma sak men det är en annan femma. Dom jobb som återstår är till våra nära kunder som vi arbetat med i många år och som vi också får ha som goda referenser. Märkligt egentligen hur saker och ting fungerar. Per automatik tänkte jag fakturera jobbet vi levererade idag och jag skrev ut fakturan. Jag ringde som tur var konkursförvaltaren först och han bromsade mig bums. Det skall han skicka, inte…