inte var något. Eddie skulle aldrig klara en flytt, inte ens till en gammal ensam tant eller farbror där han fick all omsorg och också förmånen att vara herre på täppan. Dumt av mig att hoppas när jag faktiskt känner alla våra kära mer än bra. Har man levt med djur olika sorter sedan bebistiden så sitter det mesta i ryggmärgen. Ny tid blev tisdag 18:45 och just då önskar jag massor av stöd. Inte bara jag utan vi i familjen behöver det. ”del 2” – Något skumt är det… men vad?! Eddie var spårlöst borta när vi kom hem i god tid för att hinna kamma honom och mysa…

säger vi ett sista farväl till Eddie, Edgar heter han egentligen men har alltid kallats Eddie. En otroligt go kille är han men rädd av sig. Inte så mycket för mig men för andra. Han är otroligt stor och stilig den killen, en rädd tuffing kan man beskriva honom som faktiskt. Självförtroendet hävdar han genom att spöa på Maja, tex. Hon får ofta storstryk av honom. Eddie skulle inte klara sig hos någon annan heller för han är trots sin rädsla ändå trygg hemma. Det är motsägelsefullt det jag skriver men det är ändå sant. Han kommer att få det bra i katthimlen och också få träffa sin mamma, Kitty…

på riktigt. Konstigt kändes det när vi nattade Mannfred, en gök. Gökboet är byggt på båda gökarnas närvaro i familjen. Jag måste ändra text under medlemmar och på Gökarnas egen sida men gör det någon annan gång. Hennings nya mamma fick iaf den äran att bli väckt tidigt i morse och om det kan ni läsa själva i deras Gökbok Jag grät när jag läste men samtidigt tänkte jag: ” lilla gubben, du är dig lik” Måtte vi ses snart. Stora voljären står ju på baksidan till ingen nytta även om den behöver målas om riktigt ordentligt så jag hoppas nya familjen vill hämta den. Livet är, ger och tar…

höll vi tvåbenta i Gökboet på med båtrust. Tänk vilken värme det var och så underbart skönt med slipdamm i håret och varmluftpistolen i högsta hugg. KA gjorde det på gammaldags manér, handskrapning av gammal fernissa, men inte jag inte. Jag gick lös på Margaretha med varmluftspistolen så det stod härliga till. Vi höll på hela våren och också den följande sommaren med slitet med Margaretha. Hon blev jättefin faktiskt. Nu äger vi inte Margaretha sedan 3 år tillbaks men vi brukar åka förbi och kika hur hon står och om det ser ut som att ägaren vårdar henne ömt. Så har då Gökboet blivit mindre i antal och aldrig…

och påsken närmar sig. Årstiden är sig lik igen, precis som vanliga år. Här är det inte så men livet går vidare, med eller utan hjälp. Undrar hur det ser ut om 2 månader, 4 månader, 6 månader eller rent av ett par år? Glad Påsk önskas alla från oss på Gökboet. Måtte det bli vad ni önskar. Särskilt håller jag tummarna för en särskild persons jobbintevju idag *vinkar neråt*. Livet ester ister är inte enkelt alla gånger, så är det bara.