ja må han leva uti hundrade år… VEM? Jo, Eja Klockan har hunnit bli över 12 alltså fyller han idag, den 11:e juli. Allmän senilitet råder här hemma, jag glömde bort att jag höll på med min tankebok och glodde på tv´n ett tag i stället och sedan så ringde ”teflonen”. Vi synes nächste woche, oj vad ni kommer att ångra er och livet bli aldrig mer detsamma. Jag hoppas ju givetvis att ni aldrig ångar er. Vaddå kanske du tänker som oinvigd? Ja det skriver jag om senare när jag vet mer exakt hur, var och vadå. Jag är aningen ”knäpp” idag och det måste jag skylla solen på…

Paul Young är min låt till min älskade man. Jag spelar den just nu och det känns i hela mig fast jag var och sjöng den till mannen också orakad och allt men en puss fick han ändå. ”You drive me crazy”, Shakin Stevens är även den en hjärtesong. Musik får mig att leva så enkelt är det. Blir det inte fart på mig så kommer farten när mina låtar sätts på. Fastnade framför Jerry Maguire och vilken underbar liten kille man kan inte annat än bli kär i stubbfrillan och glasögonen (lillkillen) och värmen i hela filmen är underbar. Vore man inte kär så blev man när man kikade…

Väck mig, jag drömmer nog bara. Idag är det segt och det är bara för att det är arbeitendags. Sakerna kom in så sent igår så det blir hela dagen idag istället. Min arm lär tala om vilken slarver jag varit efteråt men det är jag van vid. Läget med fröken kanske någon undrar, åtminstone jag gör det. Så här är det iaf. Remiss är gjord/skall göras för behandlingshem. Psyk har antagit att hon kommer att få plats i september, var vet de ff inte utan det får bli efter vissa kriterier och platstillgång antagligen, hon fick stolpa upp vissa kriterier själv. Att dagbehandling inte är något att satsa på…

än jag trodde med tanke på mina papper som väntar på att arbetas med. Jag var faktiskt flitig med dessa ända tills klockan 22:45 och insåg lite förskräckt att klockan var bra mycket. Det återstår mycket men jag har kommit en bra bit och det känns mer än bra. Måste skryta om den gode Kallemannen som jobbar flitigt med hemmet medan jag sitter där med mina papper. Badrumsväggar och tak ser faktiskt ganska mycket ljusare ut när man studerar de mer noga. Jag får inte glömma kaffe och matservicen heller som han bjöd mig på. Det är en underbar person min Kalleman och ord behövs sällan utan det räcker ofta…

och alla papper jag måste komma ikapp med ligger så fint i påsar tillsammans med pärmarna. Mentalt känns det bättre och jag hoppas verkligen jag blir klar snart. Huvudet är slut, helt slut. Barn är underbara och man får ofta vara deras frustrationsutrymme på gott och ont. När barn mår dåligt, oavsett ålder, slits man ofta sönder av vanmakt av att göra allt i sin makt för att sedan få stå och kika på. Vägarna som tas är inte alls bra osv. Vad gör man? Jo man kämpar på och hoppet går i vågor, de små gyllene tillfällena lever man på för att orka lite till. Hoppet dör aldrig och…

som snart blir 12 var inte alls ute i går utan vi hittade honom bland kökshandukarna i ett av skåpen i köket. Kallemannen måste trots allt ha släppt in Gubben fast i sömnen. Grejen var att Gubben var skadad, han såg slagen ut alternativt påkörd ut i päls och på vänster öra. Bloddroppar lite här och där. ringde vår vanliga veterinär men de stängde tidigare så det blev raka vägen till Djursjukhuset Albano. Väl där så var det ingen olycka eller misshandel utan det måste ha varit ett sjudjäkla kattslagsmål och det i kombination med en ”akut otit” = akut öroninflammation gjorde att han såg ut som han gjorde. Spruta…