Carina´s tankar – Tankeboken

I går dog anslutningen flera gånger och sista gången jag märkte av det tog det flera timmar. I dag fungerade anslutningen när jag vaknade och sedan inte mer. Nu får vi se när den börjar funkahera igen då. Trött som ett jag vet inte vad men uppe är jag ändå. Nattens kråkor har plockats bort. Karl-Axel skall ut med sonen och övningsköra (uppkörning på tisdag) en sväng och jag fortsätter här hemma med lite fix och puts. Monica undrade om min Afrika del av mina sidor inte skall bli lite mer utförlig snart och jo det skall den men det har varit så rörigt och jag har tom suttit mindre…

jag känner mig nästan som hemma ju. Med hemma menar jag hemma i min barndoms Afrika. Värmen och solen är underbar och det är roligt att vi fått denna möjlighet även här i Sverige men jag undrar vart allt är på väg för det kan inte vara rätt för det skall inte vara så här. Om våra miljöförstöringar skall göra så här i Europa och i Asien lägger sig giftmoln så människor inte kan gå ute utan munsskydd så undrar jag vrt allt är på väg någonstans. Vi lever farligt vi människor och är inte riktigt måna om vår miljö. Mycket och mångt sker överallt men enklast ser man det…

saknades nog inte ens 1 mm på termometern. Fuktigt och varmt och nästan tropiskt. Mygg har vi också och jag har fått en del bett, som tur var inte med likadana rektioner som när jag blev myggbiten i Kiruna förr om somrarna. Då såg det ut som miniberg, nu kliar det bara och är små bulor. Gläds åt det lilla heter det visst. Detta om Polisen som jag svor åt i går är väl vidrigt. Hur kan polismän dömda för misshandel få utreda misshandelsfall? Jag kan inte begripa detta och i sak gör det ingenting enklare för utsatta att våga ta steget att faktiskt polisanmäla. En hel del om det…