var min morgonuppvakning och likaså mannens. En inkräktarmisse befann sig i vårt kök och där fanns också Gubben och Martin som husets stora försvarare. Jag for upp ur sängen som utskjuten ur en raket och fattade njet först men så såg jag och inte bara hörde. Hur jag lyckades att inte stänga ordentligt efter mig så vi fick objudet besök vet jag ej men jag lyckades tydligen mer än bra. *suck* Nu blev det ingen skada skedd (förutom att vi väcktes för tidigt då) och jätteglad är jag för det för kattskador är inte trevliga alls. Rädda Barnens Hotline Just idag känns saker relativt bra med tanke på detta jag…

I går dog anslutningen flera gånger och sista gången jag märkte av det tog det flera timmar. I dag fungerade anslutningen när jag vaknade och sedan inte mer. Nu får vi se när den börjar funkahera igen då. Trött som ett jag vet inte vad men uppe är jag ändå. Nattens kråkor har plockats bort. Karl-Axel skall ut med sonen och övningsköra (uppkörning på tisdag) en sväng och jag fortsätter här hemma med lite fix och puts. Monica undrade om min Afrika del av mina sidor inte skall bli lite mer utförlig snart och jo det skall den men det har varit så rörigt och jag har tom suttit mindre…

jag känner mig nästan som hemma ju. Med hemma menar jag hemma i min barndoms Afrika. Värmen och solen är underbar och det är roligt att vi fått denna möjlighet även här i Sverige men jag undrar vart allt är på väg för det kan inte vara rätt för det skall inte vara så här. Om våra miljöförstöringar skall göra så här i Europa och i Asien lägger sig giftmoln så människor inte kan gå ute utan munsskydd så undrar jag vrt allt är på väg någonstans. Vi lever farligt vi människor och är inte riktigt måna om vår miljö. Mycket och mångt sker överallt men enklast ser man det…