Dag: 4 juli 2004

Detta är vardagsrummet och allt som står i mitten skall snyggt och prydligt in i det rummet som siktas längst bort på kortet. Det rum vi under 1 drygt år använt som förråd och Mannfreds sovrum.

Vet inte vart dessa saker skall ta vägen och plats i förråden har vi inte. Kanske skall vi försöka gömma dom under vår säng i sovrummet. Vi får la se io morgon. Min syrra garvade åt mig när jag ringde och beskrev hur här ser ut men jag tror inte hon skulle skratta om KA och jag satte oss ner och sa att nu skiter vi i det här.

Det här är rummet som sedan skall bli beboeligt och gästvänligt – helst iaf.

nu har fröken åkt hem. Tja, inte särskilt mycket har vi fått gjort och hemmet ser ff ut som en bomb har slagit ner och jag har inte överdrivit det minsta. KA fotar så bildbevis kommer om nu ingen tror mig. Hela vardagsrummet är belamrat med kartonger, prylar och bråte. Hallen ser ut som jag vet inte vad och innehåller en hel del prylar. Mannfreds rum är i princip tomt och nu skall vi torka av där inne och se hur sjutton röran vi har kan stå så att rummet ändå blir beboeligt och relativt trivsamt.
En underbar dag har det varit och knappt en tår. Tre tillfällen med tårar men dom var korta. En var vid en kullerbytta som bidde lite sådär, en var när hon krockade med hörnet av bordet med sitt lilla huvud och en till liten detalj som både KA och jag lyckats glömma (snacka om minnesdemens).
Natten är ung och syrran och co är inte här förrän efter 17 tiden så kanske hinner vi trolla med något magiskt spö tills dess eller så svimmar dom alla och åker hem till Göteborg igen. Who knows men kul har det varit och nöjda är vi och faktiskt även lilla fröken Sofia 1 år och 4 månader om 1 vecka.

Mätt och belåten sover nu lillfröken. Det ser ganska obekvämt ut men gott samtidigt. Moffa och hon har ätit eller grisat tillsammans kanske är en bättre beskrivning. Fiskbullar med ris och mycket ris överallt förutom i munnen men båda två såg nöjda och glada ut spillet till trots.
Särskilt många knop får vi inte gjorda även om Sofia assisterar efter bästa förmåga. Det är roligare att faktiskt få vara både mormor och morfar mitt i kartongkaoset och kanske är det kaoset som gjort dagen för Sofia har hittat massor att leka med. Tanken var en liten promenad efter maten men himlen rämnade så det gick inte att genomföra riktigt som det var tänkt.
Nu är det bäst att passa på och fortsätta i röran även om jag iaf fastnar med att studera fröken sovande i vagnen i hallen.

en dammtrasa, åsynen av en pälsboll, en dansande kanin som spelar ballongdansen, en Mannefredde, en våt disktrasa och en gammal färgstänkt Beckers färghink som är tom.
Tänk så underbart ett spontant barnskratt är när åsynen av något lyckogörande är. Sofia har ännu inte gråtit vid åsynen av Morfar och det måste betyda något. pappa Joakim sa hej, vassego och vi ses senare.
(Kunde inte låta bli att skriva lite om lycka, till senare)