ropade Mannfred när jag var på kursen. Inte i ord men i sättet och hetsen och tjuteriet enligt KA som stod i lokalen med Mannfred och jobbade på med affischerna. Tempot är enligt planen men nog fasen är fötterna mer än döa. Samtidigt är det roligt att jobba tillsammans igen för det är länge sedan. Jobbet i sig är väldigt tråkigt men roligare av dom tråkiga och man märker att det händer något hela tiden och visst, tävlingsandan ligger kvar men eftersom jag fått sätta på fler plastfickor än KA´s affischer så ligger jag efter i antal 🙁 men inte i antal fastsatta plastfickor och något måste jag ju vinna…

Jag undrar hur vi orkade och också hann med under tiden som företagare för nu tycker jag att det inte hinns med särskilt mycket av något alls. Visst vet jag att mycket ligger kvar i ryggsäcken och säkert också sas bromsar både orken och energin så att det inte kommer i närheten av då men jag undrar trots allt och måste säga att nog fasen gjorde vi det bra under resans gång. Nu är det en hel drös affischer som får sina plastfickor som redan är tejpade av vissa flitiga personer, somliga mer flitiga än andra 🙂 och vi håller nästan schemat även om gårdagen fick en dålig start och…

Min andra intervju gick av stapeln idag samtidigt som en urgullig kurskamrat var med för sista gången eftersom hon börjar nytt jobb i morgon (inte värdeföretag) och till råga på allt ville Manpower Norra ha mig pronto för att prata om en tjänst ”norsktalande kundtjänstmedarbetare” och dit skall jag då i morgon. Företaget jag besökte förra veckan vill träffa mig igen (jippi!) och det blir på fredag eller måndag. Fasen vad det händer grejor på en gång. Jag vet vad jag vill iaf och DET är alltid något. Det skall bli spännande att se vart saker och ting landar när det liksom är klart. Vi fikade för och med min…

Kors i taket får man väl säga. Nöjda och glada och faktiskt så blev det till och med ett litet husbygge åt Mannfred. KA tog mellanskivorna som är av hårdare pappvariant och monterade ihop tak, väggar och golv och så gjordes ett litet hål och Mannfredde hur lycklig som helst. Fotobevis kommer. En film togs också så det skall bli kul att höra Mannefredde. Filmsnutten skall bara konverteras först och det blir när KA får till programmet och inte nu. Vädret är grått och +5 grader, solen skymtar inte ens. Jag jobbar hemma idag för det fanns inga bokningsbara rum och då blir det bara socialt och inget jobb för…

”Nisse” är inte i koma längre. Vi fick lite halvaktig information tidigare men det gjorde ingenting och förändrade inte någonting för oss. Vi for iväg och jag var ganska rädd för hur jag skulle reagera och känna och hur är man, vad gör man och många fler frågor. Vi visste ju bara om koma och orsaken till den. Det kändes så bra att komma dit och både KA och jag pratade och vi tror oss veta att vi faktiskt fick massor av respons, skratt, handtryckningar, intensiva kommunikationsförsök med både mun, ansikte och hand. En viktig sak är att det var ”Nisse” vi hälsade på, visst av en annan variant men…

och där vill jag jobba! Företaget verkar ha en bra personal politik och stämningen kändes varm. Dom äter faktiskt frukost tillsammans innan arbetsdagen sätter fart på riktigt. Det är flextid så eventuellt strul med pendeltåget skulle inte spela någon roll. Mycket kundkontakter och övergripande ansvar för egen kundstock. Snabba puckar och periodvis övertid. Jag vill ha det jobbet och jag var så full av det när jag kom därifrån att hela jag bara sprudlade. Nu är inget klart ännu men jag vill ändå fast vi får se. Inom ca en vecka bör besked ges, särskilt eftersom praktikveckan måste göras och sedan skall det vara helt klart senast tisdag sista veckan…