och jag hänger inte riktigt med. Helgen försvann i ingenting förutom att vi i lördags åkte till Kista Centrum där mitt trassel av hår fick sig en putsning.Bra pris och bra klippt gör det värt att åka till Kista. KA behövde inte klippa sig där för han sig en trimning när vi besökte Arto och M veckan mellan våra födelsedagar (Arto, grattis igen. Du fick väl det underbart vackra i sångväg från KA och mig). Förra veckan hade jag tur kan man väl säga eftersom min hemresa endast tog dryga 2 timmar om man jämför med andra som satt i bilköer, fastnade på stationer, tåg osv. Väntade på bussen som…

Sakta, sakta känns det som att jag åstadkommer annat än nödsim. Kanske vaknar jag ur denna oerhört mentalt tunga svacka snart.  Jag har hittat lite skratt och har hittat något att le åt men det satt då långt, långt inne. Denna otroligt tunga djupa källarhåla är något jag faktiskt inte upplevt förr trots allt som varit kring och direkt efter vi satte firman i konkurs. Ensammast i hela världen och inget intresse utanför vårt hem är känslan jag haft och den har verkligen suttit tungt. Försök att skapa kontakt utanför hemmets väggar för gemensamma happenings har inte nappats på och det har förstärkt hela känslan rätt så rejält. Märkligt ändå…

ordentligt nu och jag hoppas den fortsätter att göra det också så att jag kan maila några som antagligen undrar väldigt mycket för även om jag kan vara dålig på mail så brukar det inte vara så illa..

och i går var första dagen på jobbet efter semestern. Dagen började rätt så intensivt om man betänker åskovädret som drabbade Stockholm på många olika sätt. Jag tycker det är mäktigt och fascinerande vilka krafter det finns där ute. Det är farligt om det blir fel men annars är det ett otroligt skådespel. Det känns rätt okej att börja jobba och få lite ordning på tillvaron igen för man blir bra förslappad av att göra absolut ingenting även om det för den mentala hälsan var hälsosamt. Boken är nedstoppad och mackorna färdiga, återstår bara mig själv då så till en annan gång,