hur hanterar man smärta som inte är medicinerbart utan är pga sorg? Sorg baserat på förlust av ett barn. Mina tankar har vandrat och vandrar fram och åter till Tuija och småsyskonen och orden jag får fram känns fjuttiga. Fjuttiga i sammanhanget för vad ger orden för sorts lindring. Matias är väldigt speciell och var aldrig ”bara” (barn är aldrig bara) ett barn, han var så mycket mer än så. Jag försöker fånga det han är med dessa ord. Vadå hur han är? Jo, det har jag lärt mig av hans mor och är för att han kommer för alltid att vara detta.
Detta är några ord till dig Matias, en lysande stjärna för all tid.
Matias du föddes för 19 år sedan och blev din mammas stora sol. Åren gick och du blev större och så fick du småsyskon. För dina syskon blev du så mycket mer än en storebror, du blev en förebild och stod för trygghet. Du betydde och det betyder så mycket mer än en storebror, en son, ett barn. Du kommer alltid att fortsätta vara en ledstjärna till både dina syskon, din pappa och din mamma och antagligen också åt andra som råkat möta dig på vägen.
När det var tufft och kämpigt för din mamma så fanns du där och gav henne så mycket av ork, energi och glädje. Du fick alldeles för liten tid här tillsammans med dina nära, kära och dina vänner. Det du gav under din tid här kommer för alltid att finnas kvar och kommer ockå att hjälpa din mamma, dina syskon, din pappa och andra som berörts av dig att orka lite till.
Tack för tiden du fanns här Matias och tack för att du kommer att finnas kvar som den ledstjärna du alltid varit. Jag är ledsen att jag inte fick chansen att lära känna dig men vi träffades vid ett par tillfällen och jag såg en go och varm kille, det tackar jag dig för.
Din mamma kommer att behöva extra mycket av det du omgav henne med för att orka denna resa utan dig. Var den ledstjärna du föddes som och lys stor och stark.
Har du ord du vill ge så skriv de inte till mig utan där de hör hemma, i Tuijas gästbok.
Vintern
är snart här, det är ett som är säkert fast om det blir en fin vinter återstår att se. Enligt han om spådde sommaren så blir det slask. Ute är det iaf vinterkänsla tycker jag för +3 grader är ingen skön temperatur. Bilen skall hädanefter parkeras i sitt garage igen så slipper vi skrapa rutorna på morgonen åtminstone, hem får vi skrapa men vad gör det.
Illamåendet
och yrseln försvann men det tog hela dagen och mer därtill, gud så ynklig jag kände mig igår och inte blev det någon särskild efektiv damråttejakt heller för jag kunde inte. Frukost och middag åt vi iaf och vilade och det var ju söndag så why not?
Veckan
bjuder på jobb i mer normalt tempo så det är bra men man kan aldrig veta så bäst att inte säga för mycket.
Pälsbollarna
verkar vara i någon form av ”ofas”. Maja haltar men är inte skadad, Eddie har börjat ”gråtskrika” lite vid sänggående, Martin morrar på som vanligt när man försöker få plats i sin egen säng och Gubben börjar bli grinig och surig men h har åldern på sin sida så den rättigheten har han faktiskt. Vi skall til veterinären för även om det kanske inte är något allvarligt med Maja så har hon en massa tandsten som bara måste bort och den årliga vaccineringen skall göras. Vi är inte som vanliga människor när vi åker till ”djurdoktorn” utan vi har missarna i famnen och gökarna på axeln. I famnen för de gillar inte bur så den andvänds endast i nödfall och det går hur bra som helst att bära, 2 i var famn.