Stressad sömn

Väder: cloud kommer säkert att regna hela dagen som det gjorde i går 🙁

gör ju ingen utvilad precis. Somna, sova oroligt, vakna och konstatera att klockan bara är si eller så. Tankarna bara far och jag konstaterar krasst att ja, så här är det. Det känns skönt att jag har ett jobb jag trivs bra med så dagarna blir fyllda med bra resultat, skratt och glada miner. Det fyller så pass att jag är nöjd när jag går hem. Visst finns det vissa dagar det känns som rena rama röran och jag alls inte är nöjd när jag åker hemåt men dom är oerhört få.

Hela helgen har varit så här så känslan av att vara pigg och glad är inte alls där nu. Natten mot lördag blev stressad bara för att jag funderade över hur vi skulle kunna vara tysta så KA verkligen fick den sömn han så väl behövde. Natten mot söndag var av samma orsaker som tårarna i lördags kväll och som bröts av att jag råkade bläddra till Sommarkrysset och lyssnade på ”vår” bröllopslåt. Natten till idag av samma orsak som natten mot söndag.

Vissa saker måste man bara lägga åt sidan och fortsätta utan trots att det gör så förbannat ont. Det går inte att fortsätta ta att man gör allt fel, att man borde ha lärt sig något när ”alla” tycker si eller så. Att inte anses vara normal. Argumenten med alla används för att verkligen hävda sin sak hela tiden. När det inte går att vara sig själv av rädsla för att bara göra fel. När det till slut blir att man undviker ”alla”. Att återkommande få höra att det är osäkert om man kan bete sig bland folk. Att återkommande få höra att man är känslokall, egoistisk, inte bryr sig. Hur man än vänder baken vänder man den alltid åt fel håll.

Helgen och tankarna har kommit så pass att det är dags att skydda sig själv genom att helt dra sig undan. Vissa saker går inte att komma ifrån och om en människa anses vara så hemsk som epiteten ovan så ser jag ingen andledning att frivilligt umgås med en så hemsk människa. Personligen hade jag inte gjort det.

Det går inte att påpeka, hacka och mästra för att sedan ifrågasätta, begära och förvänta sig att någon frivilligt tar detta och sedan tycker att hej och hå här är jag utan att gå sönder. IBland måste man göra vissa saker för att mentalt överleva och det är väl dags igen för beslut och också att stå för dom samma hur ont det än gör. Det finns ingen som orkar vara värdelös hela tiden samtidigt som man skall vara perfekt.

Hoppas jag sover bättre i natt för annars kommer jag att vara som en zombi. Arbetsdagen blir iaf kort, jag skall vara på KS 14:30 för efterkontroll av mina afrikarester, får se hur landet ligger med dom då.

Nu måste jag in i duschen annars blir hela dagen fel 🙁

Bookmark the permalink.

3 Comments

  1. Pingback: Åren går fort | Carina´s tankar - Tankeboken

  2. Annelie: Tack!
    Det är bara en enda stor sorg med ett stort hål men…
    Kramar Carina

  3. Låter jobbigt..
    Jag tror..utan att veta..hur det känns.
    Många kramar
    /Annelie

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.