men nu kastar jag snart min kära lilla bärbara ut genom fönstret. Jag gjorde ett fel så jag måste installera om och felet kvarstår och då förösker jag komma åt att köra från cd´n så att jag kan formatera också men f*n i h*e att det går. Tiden drar iväg och jag har saker som måste vara klara i morgon. Jag vågar inte använda Toshibas återställningscd för då försvinner även det jag har på lilla D disken – tror jag. Tänker inte chansa. Det borde i sak inte radera men det står att allt försvinner och den kanske tänker själv och plockar det som finns på D också. Feg, nej…

visa ett par bilder på några underbar krabater. Denna bild togs på Cheeta och Herman när dom sas flyttade in på zoo. Herman måste vara den som bläddrar (jag höll på att skriva läser) i boken och Cheeta har blåa trosor eller liknande på sig. Tänk va, år av ovishet och så pang. Det är visst Tampas dåvarande guvernör med också som tar emot dom två. Detta är på Uncle Eddie och Jan Godall vid ivigningen av det nya habitatet på Lowry Park Zoo ca 1987, strax efter att Cheeta dog. Ja jag gråter konstigt vore det annars.

säger jag till Carina som äntligen har börjat skriva dagbok igen. Kors i taket och en sak är säker, det var banne mig på tiden! Spöregn utan dess like kom under eftermiddagen och det blåste väldigt i samma veva. Det skulle bli kallare enligt vädret och det stämmer, kring 12-14 grader. Som tur var verkar det som att vi åtminstone slipper mer snö i vårt län åtminstone. ”Min” mentala USA resa har landat hemma i Svedala i morse så nu väntar jag bara på nyheter även om jag och andra har fått dom under resans gång. Där finns filmer om Cheeta och Herman, filmer på Herman i dag, på en…

är det min och andra norrmäns Nationaldag idag. Hipp, hipp hurra för vår dag. Mamma skojade och sa grattis, jag är den enda norrbaggen i familjen förutom pappa. Syrran blev avfälling (svensk) när första barnet var på g (sambon är svensk) och brorsan för att kunna fortsätta som elitdomare för Sverige. Förbenade avhoppare 😉 sa jag då och tycker ff. Det går inte att heta Wesenlund och vara svensk som jag ser det iaf. Planer fanns att möta upp bland alla andra galna landsmän på Skansen men så blev det inte, kanske nästa år. För den delen så får jag i princip inga mail alls numera och det är ju…

är av vikt i alla lägen men man måste då förmå sig att ta fram allt positivt. Bröllopsdagen gick i jobbets tecken och när jag kom hem mötte KA upp vid pendeltåget. Han hade stått i med städning och så stod där en fin röd ros vid min dator och en påse med en present i på min stol. Älskade make, det var en vetekudde. Jag hade inte köpt ens en blomma för huvudet var inte med även om jag kom ihåg dagen först, en kopp kaffe vid sängen fick Kallemannen iaf. Vetekudden måste jag bara skriva om. I julas ”fick” jag två i julklapp (jag var med och köpte…

är det idag. Tänk att 10 år kan bara rusa iväg så där. Livet är ganska förunderligt ändå och vägarna fram inte alltid som man tänkt fast sidovägarna är goda dom också. Jag är så glad för min Kallemann så det finns inte. Bättre livskamrat har jag inte kunnat önska mig. Längs vägen omvärderar vi i mångt och mycket och lär oss annat. Det är fascinerande. Tråkigt nog är det dags att göra sig klar för jobbet så jag ser framemot kvällen när jag kommer hem. Beroende på kanske vi tar en matbit ute, vi får se.