Gårdagen flög sin kos

på flera olika sätt även om jag inte ansåg mig tillhöra de flitigas skara precis. Några knop gjorde jag men knappast några snabba sådana. Att det var en helgdag var inget vi gjorde någon stor affär av alls även om vi åt lite gott på kvällen, Tacos.
Vädret var av den blandade sorten
även om det inte regnade under dagen. Solen kikade inte riktigt fram förrän på kvällen och då var balkongen inget att sitta på. KA grejade en massa med vårt förråd och hittade fler nötter och rester av mössens framfart. Bl.a. en av hans egna stövlar som var full i musskräpsrester.
Mitt bidrag hemma var inget att hurra för för mitt jag gick till stora delar åt att vara förbannad på fröken och hennes oerhörda empatiska förmåga. Hon har empatisk förmåga men inte när det gäller varken mig eller KA utan bara när det gäller alla andra och särskilt henne själv. Svårt att förklara något utan att veckla in mig för mycket i röran så jag avstår.
Frökens pojkvän har köpt sig en bostad i huset bakom vårt och flytten går av stapeln idag och under helgen. Tanken är att paret skall bli sambos. Jag önskar att saker vore annorlunda för då kanske även vi skulle kunna glädjas åt det men, men… Kanske kommer det senare, vi får se vad som händer och fötter.
En skräcklig sak jag
glömt att skriva om och hur jag kunde glömma det vet jag inte riktigt för det kunde ha slutat riktigt illa. När jag kokade köttsoppan häromdagen så vet både KA och jag att Mannfred är viktigt att hålla koll på. Det gjorde jag när jag stod där vid spisen och vips kom det en liten Mannfred flygande med siktet inställt på MAT. Innehållet till soppan fanns i en stor och hög kastrull. Iaf så reagerade jag med att hålla över mina händer så gott det gick över soppan men det räckte inte riktigt till. Mannfred hamnade mellan mina båda händer och gled ner mot soppan. Jag vräkte upp händerna, besticken jag höll i och Mannfred och allt for i golvet, inklusive köttet jag hade gaffeln i.
Skrek gjorde jag också och kände att nej nu djävlar, inte det också. Snabbt som attan kom KA och lyfte upp Mannfred som gick omkring lätt skräckslagen på golvet. Någon liten krabat med en helt otrolig tur är vad som kan sammanfatta hela händelsen för han var inte ens blöt på fötterna och hade alltså inte ens nuddat soppan. Vilken tur och gisses vad dåligt jag mådde för det var så nära, så nära.
Jag begriper inte riktigt Mannfreds envishet att komma flygande mot spisen hela tiden för han har bränt sig på fötterna riktigt rejält en gång redan. Bara det borde få honom att förstå att spisen är farlig och kan göra rejält ont. Kanske är det så att hans namn inte är för inget, rättare hans skämtsamma mellannamn, Mannfred ”bin Laden” Jonsson.
En annan liten, fast betydligt roligare, Mannfredgrej är att när han är ute på balkongen i den större buren. Då har en skata varit väldigt intresserad under de sista dagarna. Skatan har tom hoppat upp på buren och suttit och riktigt studerat Mannfred eller kanske bara de attraktiva fröna. Det är en ung skata och den är inte särskilt rädd av sig heller för vi har kunnat stå och kika på den om vi hållit oss lite på avstånd. Mannfred har glatt visslat vidare även om det varit lite väl läskigt mellan de närgånga besöken.
Nu tänker jag bidra lite
här hemma så jag återkommer senare. En liten parantes också och det är så att om någon vill läsa KA´s så går det bra att maila mig genom att antingen klicka på mitt namn nedan eller skriva i forumläret på hans eller min sida.
Ha en fin dag!