Det suger

att vara sjuk och att kroppen dessutom inte har ett uns energi utan det egentliga läget är ryggläge. Dyngförkyld och med varenda led som är ledlös och ond finns det bara ett alternativ, drick, vila/sova varvat med att sitta en liten stund och glo här. Det gör ont att ligga också och ja, det är synd om mig :).fast inte så mycket men nog är jag rena rama ynkligen.

Jag var på jobbet i går, halva dagen, och gjorde en överlämning för att sedan ta mig hemåt. Blev hämtad hade inte mycket till ben. Trodde i min enfald att jag skulle vara bra (arbetsför) i morgon men det tvivlar både jag och min kropp på, för att inte tala om huvud och näsa.

Det var rätt lustigt ändå för vi har suttit några stycken och nyst i kapp och två var borta i fredags så det är kanske inte konstigt men vad opassande säger jag bara.

Annars är det ju roligt att vara hemma, särskilt med solen skinande ute och +5 grader. Synd bara att inget går att göra mer än vila.

Skall försöka ta mig in i duschen för nu har Alvedonet gjort så att jag känner mig rörlig. KA kanske kommer in i djupsömnen under den tiden (hoppas jag)

Tycker synd om KA eftersom han jobbat natt och hade behövt ha ett mörklagt sovrum med total tystnad men det är lite svårt i dag och med tanke på att vi också är papegojvakt åt Bosse trumpet med polare så är det ännu svårare eftersom jag inte grejar att sitta i köket och passa.

Sommartid och en timme bara försvann

men det beror på hur man ser det hela. Går man och lägger sig lika sent (kroppens sena) så har man ändå utnyttjat dygnets timmar fast då kostar det i morgonbitti med ännu mindre sömn.

Vi skall iväg och handla, jag är bättre med det ondaste men långt ifrån bra. Lagom så att det funkar att ta sig ut iaf vilket är stora framsteg.

Ryggläge och sitta lite gör stor skillnad där men det kostar i ryggen istället 🙁

Det är dags att inse att kroppen strejkar skriver jag och skrattar samtidigt. Visst är det lustigt ändå.

Det kostar att nattvandra

och allt annat som kräver att gå. Dom senaste veckorna har jag fått mer och mer problem att gå. Ofta känns det som att en sena/del av bäckenet mot benet hakar upp sig och det gör djävulskt ont. Ibland sitter det i länge och jag har väldiga problem att gå för att sedan när jag försiktigt tar mig fram så är det onda helt borta och en känsla av ömhet/mörhet är kvar.

I veckan har det blivit mer och mer så men inte så farligt. I går slog det till rejält efter att vi kommit till Hornstull och tagit tunnelbanan tillbaka till Slussen innan vi gick mot Medborgarplatsen (Medis) och idag kan jag inte gå bra alls. Det känns som att det liksom gått isär på båda sidorna, den ena värre än den andra. Vi som skulle iväg och handla månadens mat blir inte vi. KA handlar det nödvändigaste i dag så får vi se i morgon om det är bättre eftersom jag vill följa med annars får han trolla själv.

Det känns som att min kropp lägger av med mer och mer saker som jag aldrig någonsin haft problem med tidigare.

Jag vet, jag måste till läkare men vad fasen mina brännande fotsulor har dom ju inte gjort något mer med (det har ju även blivit den känslan i handflatorna) och det är något år sedan så detta är väl inget som görs något åt men gå måste jag ju kunna 🙁

Lönehelg kan bli en stökig helg på stan

men ovädret som rasade på kvällen gjorde sitt till för det var lugnt. Först trodde jag inte vi skulle kunna ta oss fram in till stan men det gick bättre än befarat och ju närmare stan vi kom desto mindre snö blev som var utbytt av blötare nederbörd.

Det blåste kallt och kändes som fy f*n skall vi ut och gå i det här ovädret. Inne i stan var det snöblandat med fläckvisa variationer. På Söder var det mer snö än blött och i centralare delarna var det rejält blött. Vi halkade runt en del innan vi ens var framme i lokalen.

Väl framme var det utsättning med info från dom olika stadsdelarna och polisen. Studentfesterna är redan igång, sedan några veckor tillbaka till och med, och för kvällen var det 3.

Efter fikat och utsättningen var det dags att bege sig. Några till Söder (vår grupp) och andra i centralare delarna. Tog T-banan till Slussen och sedan gick vi till Hornstull, gick och gick, vi halkade omkring och gled runt i ömsom vatten och ömsom sörja. Blött och blåsigt och känslan av att vad skönt knappt några ute. Tog tunnelbanan tillbaka till Slussen och sedan gick till Medborgarplatsen där det också var halt och sörjigt tillsammans med blåsten.

Åter till Plattan och vi konstaterade alla att det är lugnt, onormalt lugnt. När tom polisen sa det så kändes det som hemgången var nära. Vi bröt tidigare än vanligt och intog inte den sedvanliga hamburgaren.

Det var skönt att komma hem lite tidigare än vanligt.

Snart så

För 6 år sedan vid den här tiden tog saker och ting en helt annan väg än planerat. Jag minns och kan känna hur den totala ångesten slog till och nätterna var som mentala rus utan kontroll. Hjärnan jobbade av sig själv och helt utan kontroll, det var totalt speedat under ett antal veckor och sedan lite lugnare tempo (med artificiell hjälp med både smaka skit och te). Den delen tog som sagt några veckor och vi var väl inne på början av maj 2003 innan vi kunde börja sörja.

Märkligt ändå men i år får jag behålla min skatteåterbäring och det om något är värd en skål men inte ikväll för vi skall nattvandra 🙂

Det är lätt att sammanfatta dessa 6 år med att i år får jag behålla min skatteåterbäring men så enkelt är det inte, många tunga och svåra saker har skett och en sak är säker, pengar gör en inte lyckligare men utan har man inte ens ett val.

Bosse trumpet är på besök

Vem är då Bosse trumpet? Jo, en barögd fröken kakadua som vi passat 2 gånger tidigare. 1 gång ensam och 1 gång med hennes polare Alfa och Tintin som är meyerpapegojor.

Kurt och Mannfred går inte att ha ute samtidigt eftersom Mannfred ser Bosse som någon som inte får vara här, märkligt hon har aldrig reagerat så mot någon annan papegoja men båda gångerna Bosse varit här tidigare så har det varit samma sak. Just nu är det extra känsligt eftersom både Kurt och Mannfred håller på att boar och boar. Kurtan fördriver dagarna med att bygga om holken.

I dag är första dagen som Mannfred verkligen struntat i äggen och hpolken så vi tänkte ta äggen innan Bosse kom men Kurt bara vaktade så KA kunde inte ta äggen och jag var tvungen att hålla båda borta så projektet sprack. I morgon kanske det går bättre.