höll vi tvåbenta i Gökboet på med båtrust. Tänk vilken värme det var och så underbart skönt med slipdamm i håret och varmluftpistolen i högsta hugg. KA gjorde det på gammaldags manér, handskrapning av gammal fernissa, men inte jag inte. Jag gick lös på Margaretha med varmluftspistolen så det stod härliga till. Vi höll på hela våren och också den följande sommaren med slitet med Margaretha. Hon blev jättefin faktiskt. Nu äger vi inte Margaretha sedan 3 år tillbaks men vi brukar åka förbi och kika hur hon står och om det ser ut som att ägaren vårdar henne ömt. Så har då Gökboet blivit mindre i antal och aldrig…

och påsken närmar sig. Årstiden är sig lik igen, precis som vanliga år. Här är det inte så men livet går vidare, med eller utan hjälp. Undrar hur det ser ut om 2 månader, 4 månader, 6 månader eller rent av ett par år? Glad Påsk önskas alla från oss på Gökboet. Måtte det bli vad ni önskar. Särskilt håller jag tummarna för en särskild persons jobbintevju idag *vinkar neråt*. Livet ester ister är inte enkelt alla gånger, så är det bara.

på vägen till jobbet. En idiot i bilen bakom lade sig nästan mot vår bakre stötfångare. Snön yrde ner, vägen var hal och fanstyget i bilen bakom verkade ha dödslängtan. Jag bromsade lätt, tutade och försökte få honom att sakta ner men det gick inte. Det fanns inte utrymme att flytta på oss heller för i den högra körbanan låg det lastbilar och mellan dom liten plats att säkert hinna in. Annars är det precis lika rörigt och det tar tid. Det mesta tar tid här i livet. En snutt från en grinig mig som önskar solsken.

och redigerar mina egna ord. Det får man göra vad jag vet. Lugn och ro är viktigt ibland och kanske också mentalt sådant så hjärnan får lite perspektiv på saker och ting. Därför vilar jag nu. Jag börjar känna mig lite som en virrhjärna men det bjuder jag på 😉 Pöss på er och tusen tack ingen nämnd ingen glömd.